Neo Avd 71

Att bo och leva på Neo är en märklig känsla. Du har blivit förälder men det är någon annan som ansvarar för och tar hand om dina barn. Det tog ett tag innan vi började vara där mer och fixa matningen. Lite berodde det ju på att jag fortfarande var hängig pga havandeskapsförgiftningen, men ändå. Märklig känsla.

Det var 3timmars-schema som gällde och man höll koll på klockan så man inte skulle vara sen in på salen. Vi hade varsin bebis på bröstet, hud-mot-hud, och matade genom deras sonder. Supermysigt.
Sen gick vi in på rummet och fattade väl inte så mycket. Sen dags igen för matning och så höll det på. Niklas blev sjuk och hemskickad vilket innebar att jag var själv i nästan 1 vecka. Som tur var hade vi superbra barnsköterskor som tog hand om oss och barnmorskor som kom ner och kollade till mig.

Det är svårt att få ner allt i skrift. Det är så mycket jag vill skriva och berätta men det är svårt att återge allt. Det var en trygg men skum tid på Neo.

Vi blev sen hemskickade med hemsjukvård och vår vårdare bor här på gården, riktigt bra :).
Nu har barnen fyllt 1 månad och vi har varit hemma lite mer än 2 veckor.
På fredag blir de utskrivna från Neo och då ska vi klara oss helt själva...

De har vuxit och gått upp mycket i vikt. Tiden som börjat nu är oxå svår att skriva om, det sker så mycket och ändå så lite. :)
Det får väl bli nåt inlägg då och då om hur livet här hos oss ser ut. Just nu är det bara matning och blöjbyten som gäller. Och det jobbigaste, nämligen att få dem att somna efter maten så vi får tid för oss själva. Man vill ju gärna duscha i alla fall nån gång i veckan...he he he


Allt gick så snabbt

Måndagen den 22 mars var jag på kontroll som vanligt, CTG, blodtryck m.m. Lång väntetid som vanligt och det tog så pass lång tid att Niklas valde att komma upp och göra mig sällskap efter jobbet. Som tur var!!!
Inne hos läkaren fick jag beskedet: vi skriver nu in dig på Avd 63 (SpecialBB).
Havandeskapsförgiftning och nu ville man ha bättre koll på mig och bebisarna.

Vi fick en liten permis direkt för att gå hem och packa och äta middag. Jag valde Donken som "sista måltid".
Kom till Avd 63 och blev inskriven och stucken med nålar.
De sa att vi skulle vara beredde på kejsarsnitt inom kort. Men dagarna gick och allt verkade se bra ut. Vi tänkte att jag nog skulle få ligga kvar i några veckor i väntan på snittet.

Fredagen den 26 mars gjordes de vanliga kontrollerna, CTG, blodtryck, blodprover etc. De kom in och tog nya blodprover vid lunch, vilket de inte brukar, men jag tänkte inte mer på det.
Runt 16-tiden kom en läkare och en barnmorska in på mitt rum och ville prata. De ville snitta mig samma kväll. Blev otroligt chockad och ringde Niklas så han kunde skippa middagen med kollegorna och komma till sjukan i stället.

De satte kateter på mig, tog lite prover igen och sen dök Niklas upp.
Narkosläkaren kom och förklarade vad som skulle ske och sa att de nu var redo för mig nere på förlossningen. Shit vad snabbt allt gick.
Rullades ner direkt och snabbt gick det med epiduralen. Jag var mest orolig för min kateter-påse och var väldigt noga med att folk skulle ha koll på den! :)

Kl 18.58 plockades tvilling 1 ut och 19.00 tvilling 2. Ettan fick jag se lite snabbt, men tvåan gick de iväg med då hon var svag. Niklas fanns i barnrummet och det gjorde mig trygg. Det tog sen ca 30 minuter för dem att sy ihop mig. Det var en så otroligt fantastisk känsla att bli snittad och se sina små små små bebisar komma ut.

Fick se tjejen när Niklas kom ut med henne lite snabbt till mig.
Sen rullades jag iväg till uppvaket där jag skulle ligga en liten stund. Efter ett ganska långt tag fick jag äntligen åka ner igen. Åkte då till Neo Avd 71 först för att se mina vackra barn. Sen blev det tillbaks till förlossningen där vi fick fika. Såååå gott. Härifrån ringde vi våra föräldrar och gav dem den härliga nyheten.

Har några små minnesluckor från den här tiden och dagen efter är lite konstig fortfarande.
Var inskriven på 63:an pga min havandeskapsförgiftning men vi fick till slut ett rum nere på Neo i stället så vi kunde vara nära kidsen.

Tiden på Neo var väldigt speciell. Skriver mer om det i nästa inlägg.

Inskrivningskvällen:


Flickan


Pojken


Båda


Mina vackra svullna ben och fötter, heeelt enorma

Smeknamn

Vi har ännu inte kommit på vad vi ska ge för namn till våra barn och vi hade inga smeknamn när de låg i magen. Det är jättesvårt med namn, men listan vi har skrivit upp förslag på har i alla fall minskat något.

Inte ens smeknamn har vi kunnat komma på, men nu kallar vi henne för Kråkan och honom för Bullen och Korven.

Det som var lite roligt tycker jag är att det första smeknamnet de fick var av Malin som kallade dem för ostbågarna när hon fick se första ultraljudsbilden. Sen för några dagar sen var det flera barnsköterskor som kom in och pratade lite och de sa att de var som ostkrokar/ostbågar eftersom de ofta lägger sig lite som krokar/bågar. Det kanske är nåt de har kvar sen de låg i magen.

Vi har fått hem papper nu från Skatteverket där man ska fylla i namnen på barnen. Det blir viktigt att kolla så vi skriver rätt namn på rätt personnummer sen... :)

Tideliusgatan here we come!!!

Äntligen har vi fått dag för hemgång. På lördag släpper de ut oss här från Neo och vi ska äntligen få komma hem och börja leva som en familj.
I natt testkörde vi lite inför hemgången, så vi hade bebisarna på rummet under natten. Man har ju varit ganska bortskämd här eftersom man har lämnat barnen på salen så fort man velat vila, sova, äta, gå ut etc. Det kan man ju inte riktigt göra hemma. :)
Men som sagt, i natt hade vi dem på rummet och sköterskan kom med käk när det var dags. Det gick hyfsat, så vi hoppas det går lite bättre i natt. Jag har fruktansvärd migrän för tlilfället och det gör ju att allt känns så mycket jobbigare.

Igår firade jag och Niklas 10 år tillsammans. Det blev en jättefin dag. På morgonen fick jag paket av Niklas. En jättefin ring från Efva Attling, verkligen superfin. Vi åt lunch på sjukhusets personalrestaurang, vi kom alltså ut en liten sväng... På kvällen skippade vi ena måltiden för barnen och gick på restaurang. Riktigt mysigt!

Nu ser jag fram emot att komma hem på lördag, har ju varit instängd på det här sjukhuset i snart 3 veckor och har gått omkring i mysbyxor och sjukhusets nattskjorta heeela tiden. :) Iofs får jag inte på mig vanliga kläder än, magen ser ju fortfarande lite gravid ut.

Nu ska jag äta kanelbulle som min älskling varit iväg och köpt och sen blir det lite vila innan nästa matning 11.30.

Snö???

Vilken syn när jag kollade ut genom fönstret. SNÖ i massor. Hoppas verkligen att det är blötsnö som töar bort snarast! Vi kanske får komma ut med vagnen nu snart och då vill vi ha fint väder.
Men april månad brukar väl se ut så här, sol och varmt ibland och sen kallt med regn och/eller snö.

Idag sa de att vi förmodligen får byta värmemadrassen mot en vanlig till barnen, snacka om ett steg i rätt riktning. De äter och växer som bara den. Trots en massa kräk så verkar de få i sig tillräckligt med mat. Tjejen har redan nått sin födelsevikt och killen har nog gjort det nu under dagen, i morse var det bara 5g i från. :)

Våra starka älsklingar!

Grattis!

Idag, alldeles nyligen fyllde våra barn 1 vecka. Stort!!! Tyvärr är jag på sjukan och Niklas hemma, längtar jättemycket efter honom. Känns konstigt att vara här själv med våra fina barn. Men förhoppningsvis blir Niklas bättre snart och kan komma tillbaks.

Igår kväll blev jag utskriven från BB, så nu sitter jag i familjedagrummet och värmer en fryslåda i micron. Slut på middagsserveringen. Synd. Det var så enkelt att bara hämta käk på dagarna, men nu måste jag hinna med en sväng till Pressbyrån och handla deras smarriga mat...

I morgon ska Niklas komma förbi med lite frukost och kvällsfikegrejer i alla fall, det blir bra.

Trevlig påskhelg från oss på Neo. :)

Skärtorsdag

Nu är det alltså påsk, märkligt. Vet inte varför det känns märkligt, men det bara gör det.

Niklas är hemma och är sjuk, så han får inte vara med oss här på sjukhuset. Vi saknar honom jättemycket.

Bebisarna växer och mår bra, de har gått upp lite i vikt vilket känns otroligt bra. Snart kanske de är tillbaks på födelsevikten.

Har inte så mycket att skriva just nu (eller har ju massor, men det får bli senare när jag har bra med tid för att berätta allt), men vill bara "prata" med omvärlden på nåt sätt.

Snart ska jag gå upp på Avd 73 och hämta kvällsfika som jag kan äta efter nästa matning. Man får se till sen när man är hemma att man inte håller kvar vanorna som man har här på sjukan, med rostade mackor och marmelad morgon och kväll. :)

GLAD PÅSK!

RSS 2.0